Igår var vi på flyktingförläggningen i Kojlovica och hälsa på familjerna där.
Det är jättetråkigt att se deras lidande, men samtidigt är det jättekul att man kan göra nytta för dem.
Vi köpte med 33 tandborstar och 21 tandkrämer och delade ut.
Det var svårt att bemöta deras lidande, därför att jag vet att vi inte kan förändra deras liv helt och hållet. En kvinna stod och pratade med mig, och sa att om hon och hennes familj inte får hjälp snart att flytta från barracken dom lever i, så kommer dom ta självmord. Vad svarar man? Vi gör ju såklart allt vi kan för dem - Köper hygienartiklar, pratar med pastorn och tar med mjöl, salt, socker och olja till dem - Leker med barnen och orienterar myndigheterna om deras problem. Men sen då? Förhoppningsvis kan vi jobba vidare på det här.
En man var förlamad, han hade endast en rullstol som var dimensionerad till ett barn, hans fru fick själv ta hand om honom och lyfta honom, och deras barn hade en allvarlig hjärtsjukdom och befaradeds dö under sommaren. Alla som någonsin anser att Sverige inte skall skicka styrkor utomlands därför att våld föder våld och bla, bla, bla borde fan skämmas - Finns inte vi för dom här människorna, så finns ingen för dem - Det är ett fakum.

I övrigt patrullerar vi och jobbar på - Mindre än två veckor kvar till Leave, och det skall bli så skönt, så skönt att få komma hem och vila ett tag.

Idag har vi klätt midsommarstången här på campen - Det var ju ett projekt i sig.



Out.