Midsommar & Medaljcermoni

Igår var det midsommarafton och NATO-medaljcermoni. Midsommarafton innebar ledigt - tro det eller ej. Ett tjeckiskt kompani tog över vårat AOR, så att vi kunde slappna av och njuta. Det blev tre öl och en snaps, midsommarstångsresande, sång, dans, volleybollturnering, femkamp och en riktigt trevlig mässkväll.

Idag har vi patrullerat gamla Kojlovica. Alla är släkt i byn. Alla har samma efternamn. Alla är lika lugna och trevliga.
Spelade fotboll med kidsen innan vi stack. - Dom vann.



Out.

Igår var vi på flyktingförläggningen i Kojlovica och hälsa på familjerna där.
Det är jättetråkigt att se deras lidande, men samtidigt är det jättekul att man kan göra nytta för dem.
Vi köpte med 33 tandborstar och 21 tandkrämer och delade ut.
Det var svårt att bemöta deras lidande, därför att jag vet att vi inte kan förändra deras liv helt och hållet. En kvinna stod och pratade med mig, och sa att om hon och hennes familj inte får hjälp snart att flytta från barracken dom lever i, så kommer dom ta självmord. Vad svarar man? Vi gör ju såklart allt vi kan för dem - Köper hygienartiklar, pratar med pastorn och tar med mjöl, salt, socker och olja till dem - Leker med barnen och orienterar myndigheterna om deras problem. Men sen då? Förhoppningsvis kan vi jobba vidare på det här.
En man var förlamad, han hade endast en rullstol som var dimensionerad till ett barn, hans fru fick själv ta hand om honom och lyfta honom, och deras barn hade en allvarlig hjärtsjukdom och befaradeds dö under sommaren. Alla som någonsin anser att Sverige inte skall skicka styrkor utomlands därför att våld föder våld och bla, bla, bla borde fan skämmas - Finns inte vi för dom här människorna, så finns ingen för dem - Det är ett fakum.

I övrigt patrullerar vi och jobbar på - Mindre än två veckor kvar till Leave, och det skall bli så skönt, så skönt att få komma hem och vila ett tag.

Idag har vi klätt midsommarstången här på campen - Det var ju ett projekt i sig.



Out.

Viva la Vida or Death And All His Friends

Precis när jag skulle hämta ut min tvätt idag så fick vi QRF-larm. (Quick Reacting Force.)
Det blev till och med fart på tvättgubben, som när jag ropade att jag var
tvungen att få min tvättbricka tillbaka, sprang igenom tvätthallen och
suckade sådär som bara han kan göra "good, uh, luck, uh".
Tappade mitt nyinköpta tuggummipaket på väget - Hur trist var inte det
på en skala? Som tur var så blev det mindre stressigt när vi fick veta
vad larmet gällde, men man går upp i varv direkt. Tur att vi inte har
fått något larm på natten - peppar, peppar - än.

När man är QRF så blir det ingen löpträning. Hade nått så långt precis innan vi gick på. Körde några intervallpass 2-2X10 mellan 12,3 & 16,2 Km/h som avslutades med 15 km/h i 20 minuter. Första gångerna här nere som jag började känna mig nöjd när jag gick från gymmet - Fast det kommer ju onädligt många fler tillfällen att fortsätta när vi går av QRFen, så det är nog ingen fara.

Om man går in på myspace så kan man lyssna på hela Coldplays nya album.
Sjukt bra! Det var värt tre års väntan.

Jag börjar bli less på matutbudet här nere.
Det är same old, same old, varje vecka. Brunchen på söndagar är ju tänkt att vara lite lyxigare, i kökspersonalens ögon, men vafan. Friterade degrullar, pannkakor, frukostkorvar, stekt potatis, ett helt bord med bara efterrätter, majonässallader - Vem vill starta sin morgon så helt seriöst? Det är tre kockar som jobbar i köket, for crying out loud, köp in riktig juice och mörkare bröd eller lite andra flingor så är jag nöjd flera gånger om. Jag brukar sällan annars klaga på mat varesig i skolan eller i lumpen eller var man nu äter den, eftersom det inte finns så mycket att göra åt den mer än att bara äta och acceptera att den smakar som den smakar, men när det är några maträtter som snurrar runt om och om och om igen så tappar jag suget för den. - Tur att kaffét är starkt i alla fall.




Revolutionaries wait
For my head on a silver plate
Just a puppet on a lonely string
Oh who would ever want to be king?

Imorgon går vi av klostret. ÄNTLIGEN. Det är så sjukt otroligt tråkigt.
Blä. Dessutom så somnade jag på en bänk med benen hängandes neråt när jag var ledig på klostret idag, så när jag ställde mig upp och gick iväg då jag vaknat så föll jag tvärt ihop och vrickade till foten - Typiskt - ingen löpning ikväll.

Däremot så är patrullen bra mycket roligare. Det var världens åskväder när vi drog iväg för några dagar sedan. Man skojjar inte bort blixtarna här nere - riktiga monster.
Som tur är har Södervalls kamera en funktion för stjärnfall, och som fungerar perfekt i blixtväder också. Så det blev några schyssta bilder från ovädret.

Vi hade CRC-övning på Camp Ville förra veckan. Har aldrig varit så trött som när jag kom hem därifrån. Jag och Björkstedt körde ben dagen innan, så jag riktigt stod och skakade när vi var i färdigställning. Finnarna var bedömt ganska aggressiva som motståndare också, och tyvärr så råkade jag smälla till en av deras IT-tekniker över ankeln med batongen ganska hårt. Han haltade iväg med ganska små steg och var borta ett tag - men som från ingen stans så dök han upp igen med vattenflaskor i högsta hugg och punktmarkerade mig under 20 minuter. Fick en flaska precis under revbenen på vänster sida - Sånt svider till.
Justdet - vi hade uniform, skyddsväst, IMF-utrustning, nomexhuva och skyddsmask under hela övningen. Tempen låg och pendlade på dryga 28 grader i skuggan. Detni.

Jag längtar som ändå hem - fast ändå inte. Det är framförallt grejjen att det är sommar när jag kommer hem som lockar. Appropå det så måste jag få vara ledig nästa sommar. Har inte varit ledig mer än några strödagar på flera år under sommaren.

10 dagar kvar tills Coldplays nya album släpps - trist att jag missar deras spelning i Sverige i september. Men that's life.